Jag är fast!

Igår hade vi stationsträning med våra sjukgymnaster på smärt & rehab, såklart väldigt lite och lätta rörelser. Men när man som i mitt fall haft träningsförbud i 8 år så är de inte helt lätt att klara av allt. Men jag gör så gott jag kan och jag kände mig nöjd. Tyvärr så kom ju bakslaget imorse. Det tog mig 1 Tim att ta mig ur sängen, under tiden hann Max riva ut två sällskapsspel med kort och spelplaner på vardagsrumsgolvet. (som fortfarande ligger kvar där). Till slut fick jag i dem frukost och iväg till dagis, jag intog soffan när jag kom hem. Jag är fortfarande kvar där och kl är efter 14 men jag kommer inte upp, det går inte att röra sig. Så nu har jag pratat med dagis så barnen får vara kvar där tills Victor slutar jobbet och kan hämta dem. Vi får hoppas på att jag kan komma upp senare när dem kommer hem och kan ge mig lite mer värktabletter. Usch jag blir så trött, arg, frustrerad och ledsen på min kropp. Men såhär kommer de väl att vara när jag går i det här programmet, som en berg och dalbana.